Mamma hittade ett usb-minne i en ryggsäck ikväll,
skulle kika vems det var, och det råkade vara mitt!
Lite bilder som någon okänd fotat under en ridlektion
på Gamleby, där jag rider hästen Ludde.
Världens goaste häst, skojar inte, 22 år gammal var han då,
körhäst som tävlat internationellt, bockade och bytte galopp
hela tiden i höger varv men världens skönaste gångarter!
Dock är Ludde avlivad nu, gammal och halt antagligen,
riktigt synd då han var en redigt snygg pärla, trots
sin ålder. Har en förkärlek för den gamla halvblodstypen,
den grova bastanta. Gamleby har en del såna, hur fina som helst,
men långt ifrån lättridna! Ludde krullade gärna ihop sig en
hög form, eller sprang med nosen riktad rakt fram, haha,
man fick kämpa en del!

från det här:


Till det här:



Men vi slutade här:


Ja, JAG VET, att formen på sista bilden inte är optimal, men den är bättre än de andra
bilderna. och JA, jag har rosa öron, av den enkla anledningen att jag färgade
underhåret rosa under en period, och den jäkla färgen satte sig på huden som en
blodigel, haha, så japp, mina öron var ofta rosa! Synd dock att jag gått upp så mycket
i vikt sen de här bilderna, ca 20 kg extra... suck... och min sits har blivit sämre med...
mjamja, får ta tag i det!!

//sofie

Vet ni vad jag tror? Jag tror endast ni läser denna bloggen,
tack vare Anna. Förståligt, absolut, Anna är king på att skriva,
men iaf. Den här bloggen lär gå i stöpet när Anna reser iväg,
jäkligt trist faktiskt! Men men,  that's life!

Rebell och Ronja skötte sig tydligen riktigt bra på träningen,
härligt, härligt! Själv har jag råpluggat och pluggat lite till!
En promenad till ica, ca 4 km fram och tillbaka nu på kvällen
med Ronja, gött! Imorn blir det körlektion hela förmiddagen,
sen praktik heeeela dagen, hemma runt sju typ.
Hahaha, ja, stressen ligger ganska högt just nu, men men.

fy tusan säger jag bara! Allt är så kaos, att nätterna knappt
fungerar för mig. Inatt somnade jag runt elva, vaknade igen
vid ett, men var så stensäker på att klockan var halv sju (då jag ska gå upp)
så jag gick upp, gick på toaletten, gick tillbaka till mitt rum, och
nu såg jag att klockan egentligen var ett! Asså, seriöst, jag avled
lite där bara. Somnade om ganska fort, vaknade vid tre av världens
kramp i ena vaden, skojar inte, jag började gråta, så ont gjorde det!
När det äntligen släppt så lyckades jag somna om igen, vaknade innan
klockan, men somnade om precis innan den ringde... Känslan då är liksom,
skjut mig!!! Vaden gör fortfarande ont, insmörjd med radital linimentgel,
det bästa någonsin, så får hoppas att musklerna slappnar av sen.

Nu ska jag alldeles strax iväg till praktiken, stress stress,
Rebell hopptränar med Ronja idag, jag missar seriöst det varje tisdag..
eller ja, nästa tisdag och tisdagen efter det kommer jag hinna dit
och kolla. Sen tisdagen där på jobbar jag igen lite timmar, trots sommarlov,
men sen är det sommarlov!! Fast jag börjar ju då jobba den 7 juli igen,
dock ser jag fram emot det! Pengarna behövs, hoho.

Nehe, hördeni, förlåt att jag uppdaterar så sällan, men har SJUKT mycket
plugg, skojar inte, sjukt! Och det går före helt enkelt ;)
Men uppdaterar så fort jag får chansen, promise!!

Ofta hör man historier om hästar som brytit ben, slitit av senor, leder och muskler.
Som fått vila flera flera månader i sina boxar. Varför?
För att deras ägare vill ha dom kvar. Givetvis, inget konstigt med det.
Men är det verkligen det bästa för hästarna? Det är inte ens 100% säkert
att hästarna klarar det? Att efter det där halvåret i box, så kanske de
fortfarande inte blir friska och måste avlivas iaf?
Hur många av de hästarna tror ni har kvar livsgnistan, viljan, kämparglöden
efter ett halvår, ett år på box? I en liten sjukhage?
Jag tror inte på att göra så mot en häst. Jag skulle aldrig någonsin sätta Rebell
på boxvila mer än någon månad. ALDRIG att det kommer hända.
Skulle Rebell bryta ett ben, slita av någon, då skulle han få vandra vidare.
Det skulle förstöra mig, men det vore det enda rätta mot Rebell.
Han skulle aldrig stå ut i en box, jag känner honom så pass bra att jag vågar säga det,
han får slaget om han måste stå själv en timme på morgonen, typ när vi ska på
tävling eller träning. Han står inte ut i en box, Rebell vill röra på sig, han trivs i sin
enormt stora hage, han skulle helt enkelt inte stå ut i en box eller liten sjukhage.
Och jag tror inte många hästar tål det. Jag tror enormt många hästar ger upp
psykiskt. Om dom blir friska och får gå på promenader och hage osv, så tror jag
många hästar räddas.
En lycklig häst är en frisk häst. håller ni inte med?

Halkan är nu gjord med gott resultat,
uppskrivning och uppkörning bokat,
ni får INTE veta datum i förväg, hoho,
men inom tre veckor så SKA körkortet
vara mitt!!!!!
Ska iväg te stallet och rida tjockishästen nu,
blir nog linne idag alltså! hoho, dålig förebild jag är,
rida i linne, ajajaj Sofie Ivarsson!!!

Halloj på er!
Hemma från skolan nu, fick sluta tidigare då svenskaläraren sitter och rättar
nationellt prov, hoho. Men Ska iväg igen nu direkt, bara byta om, fylla vattenflaskan,
ska först till konsum och hämta ut min ridhjälm som kommit, hihi, sen smiter
jag över joggingspåret eller vad man ska säga, och går den vägen till stallet.
Sen ska jag bara hämta in Rebell, blaska på han flugmedel, sen ska vi ut
och gå två varv runt guttorp, cirka 8 km. Så totalt kommer jag gå runt
14 km nu, haha, wish me luck!!
Syns sen, om jag överlever ;)

Hjälmen :D Lovar egen bild så fort jag kan!

Testa dig själv här.

För mig blev det såhär:
Hörsel : 23%
Syn: 76%
Vänster: 55%
Höger : 44%

Utav analysen jag fick kan jag sammanfatta det såhär:
Jag använder främst vänster hjärnhalva men är inte extrem på så vis att mina hjärnceller motarbetar varann. Jag gör helst saker med måtta men inte alltid.
- stämmer väll rätt bra. Jag har aldrig varit den som till exempel får psykbryt av att inte ha MVG i alla ämnen medan jag i specifika ämnen kunde få det.

Att använda vänster hjärnhalva mest betyder att jag lär och tar in saker på ett organiserat och strukturerat vis, ser detaljer och på ett logiskt vis.
Jag kan ofta drabbas av en känsla att försöka 'hinna ikapp' mig själv.
- mår bäst av att ha mitt liv strukturerat, städat hemma och tvätten tvättad. Har även väldigt svårt för att lära mig teoretiskt medan praktiskt kan jag fylla skallen till bredden.

Jag lär av erfarenhet eftersom att jag är metodisk och logisk.
Är främst funktionell och praktisk medan abstraktion och teori inte är kul. Fokuserar mycket på detaljer tills jag får till ett mönster och därefter arbetar jag med helheten.
- stämmer helt. När min chef till exempel ska förklara något nytt vi ska göra förstår jag möjligen efter tredje förklaringen medan när han visar förstår jag direkt. Och för att spinna vidare på hur detta yttrar sig i jobbet så torkar jag av spenar och hänger på maskinerna alltid likadant.

Ska jag longera Bengan för M som har Mökkur.
Det är väldigt svårt att förklara ibland för henne hur jag menar och framför allt det här med att vara tyst och låta han tänka lite själv. Att inte driva hela tiden, inte berömma varje litet steg och att vara stilla med pisken och bara avvakta.

Bengan är känslig för min röst och det vill jag visa henne.
Och vikten av bra kommandon, att man väljer tydliga redan från början för att befästa dom i ett tidigt skede.

Även positionens vikt, längden på linan och att lära sig läsa sig häst.
Bengan har jag lärt läsa av väldigt bra tack vare allt arbete i både longeringen och tömkörningen.

För min del tycker jag longering är busenkelt men uppenbarligen är det en liten konst.

Position, lagom med drivning, att veta när man ska använda pisken etc.

Jag har en fast position men tillåter både mig själv & Bengan att förflytta oss. Han är en sån som i galoppen förflyttar sig en del, det är helt enkelt jobbigt och om jag då bestämt försöker hålla en fast position byter han galopp.

Jag är generös med beröm när det förtjänas men snål med tillrätta visningar. Blir det fel bryter vi av och försöker igen. Att ständigt berömma ger dock inte särskilt mycket, man sliter ut ordet 'bra' helt enkelt. Bättre att i så fall berömma när han verkligen gjort eller tänkt rätt för att han verkligen ska förstå att EXAKT såhär ska jag göra.

Detsamma gäller piskens funktion. Precis som i ridningen ökar man trycket med skänkeln, man börjar lätt och gradvis ökar man. Jag börjar med lågt tonfall för det är en känslig häst jag vill ha, lyssnar han inte ökar jag två gånger sen åker pisken fram. Och lika så med pisken har tre grader - vifta, snärta i luften och dutt på rumpan. Brukar räcka med att bara vifta lite.

Det är egentligen en del att tänka på men bara man tar det i sakta mak är det busenkelt.

Ja mina tankar. Om vadå? Idag tänkte jag berätta om mina
tankar om Bengan, Anna, och allt det där.

Jag hatar förändringar. Så är det bara, förändringar ger mig
kalla kårar. Och givetvis är Bengans flytt en gigantisk förändring.
Jag tycker jättemycket om Bengan, och kommer givetvis sakna
honom. Men som Annas vän, bloggpartner och fotograf, så lär
jag hålla ögonen öppna på Bengan medans Anna är ute och reser.
Så att Anna kan hålla sig lugn ;)
Och det här med att Anna ska resa. Jag är både SJUKT GLAD
och lite ledsen, för jag kommer sakna henne, men glädjs
åt chansen hon får, jag är säker på att hon kommer ha
en fantastisk resa tillsammans med Li, dom kommer få
helt nya erfarenheter och otroliga upplevelser!
Men Anna och jag har kommit varandra ganska nära, på knappt ett år,
och hon är en av de få nära vänner jag har och är rädd om.

När Anna reser iväg kommer hon givetvis sluta blogga,
eller så kan ni ju tjata och få henne att skriva brev till mig
som jag sen skriver ut här ;)
Jag kommer fortsätta här, antingen själv, eller med någon annan,
det får framtiden utvisa. Men dock kommer Anna fortsätta blogga
fram tills avresan, trots att Bengan åker.
Och jag kan inte tala om hur mycket det glädjer mig!!!
Och jag hoppas givetvis att Anna kommer tillbaka till bloggen
när hon kommer hem från sin långa resa igen!

Fina Anna och Bengan, jag kommer sakna er, när den dagen kommer!

Ja vad ska man säga, svin är de flesta, med bara en sak i huvudet,
tur att man har lite skinn på näsan och står upp för sig själv!
Haha, både Anna och jag anser samma sak om killar, hahaha,
lite illa egentligen, hur mycket Anna och jag tycker lika om saker!
Nehe hörni små vänner, vid halv elva imorn kommer min
sommarjobbsarbetsgivare hit och jag ska skriva på lite
anställningsbevis och sånt där. Så i sommar mellan från vecka 28
och framåt, med slut vid 32, dvs 5 veckors jobb, 30 timmar varje vecka,
på Trollskogens Servering, uppe på Ölands norra udde.
Så har ni vägarna dit, kom förbi och säg hej ;)
Rebell tar jag förmodligen dit vecka 29, och har han en vecka där, beror på
om jag får ha honom hos min morfar eller inte, ska ringa om det nu i veckan :)
Göttans, nu vet ni en del!
//Sofie

Har tänkt mycket på detta tortyrredskap de senaste dagarna.
För det är vad det är, ett tortyrredskap.


Jag kan inte i min vildaste fantasi (och den är vild!!) förstå
hur någon människa kan vilja placera detta i sin hästs mun?!?
Jag tror att det oftast beror på okunskap, att folk inte vet
hur detta bett funkar.
Man brukar höra att det är ett hävstångsbett, men det är såååååå fel.
Ett hävstångsbett har alltid en stopprem, alltså en kedja eller en rem
under käken på hästen som gör att bettet inte kan vridas för mycket.
Med andra ord, detta bett har inget stopp, därför är det ett hissbett,
dvs det har en hisseffekt. Det finns inget stopp alls förens mundelen
tar emot den översta ringen, och som ni förstår är det väldigt mycket,
och detta säger åt hästen att höja huvudet.
Dessutom, i denna vridning av bettet så uppstår ett tryck i nacken
som säger åt hästen att sänka huvudet. Ser ni dubbeltydigheten?!
Först höja och sen sänka. Det är ju som att bromsa och gasa samtidigt.

Och pågrund av denna överrörlighet så är det i princip omöjligt
att ge någon eftergift, isåfall får du släppa tygeln helt.
Så fort du har kontakt med hästens mun så uppstår effekterna.

Jag skulle aldrig i livet sätta detta skrot i någons hästs mun!
Aldrig någonsin, då rider jag hellre utan träns!
Ska man välja ett skarpare bett, så bör man välja ett pelham eller
kimblewick (jaktkandar) istället för pessoa, dom är entydiga men ändå
skarpare än vanliga tränsbett.

Men kom ihåg att inget bett är skarpare än den hand om håller i tygeln!



Vad tycker ni läsare om detta bett?! Ok, trots sina dubbla effekter?!


//Sofie

...fetaste jädra klappen på huvudet och en redig ryggdunk.

Jag har denna månad inte handlat ett enda klädesplagg. Inte en enda grej till mig själv och hade det inte varit för Bengans täcke hade jag inte handlat något.

Mitt mål denna månad var att spara och handla i slutet istället & det blev nitarna. Duktigt!

Ska bara klara 3 månader till sen kan jag lätta på det trycket lite ;) Hu jeda mig!

Men det blåser.
Men jag skiter i det.

Haha underbart gammal bild. Hela två år från en av mina fyra lediga dagar sommaren 2010 och mitt sista sommarlov. Btw så kan jag ännu mindre ha de shortsen nu, vet inte om det är helt bra!

Och jag insåg precis varför jag hatar att koda designer. Även fast att det är samma grund ska gudarna veta att jag hinner ju glömma allt vad wrapper, body, meta och allt skit är mellan gångerna. Nu är det TYP färdigt, har endel småfix att ordna typ som bilderna till vänster men de ger jag mig inte på idag.

Du kan behöva klicka f5/uppdatera sidan för att se den!

Kram och godnatt

Kul.
Aja, det blir nog fejnt som smör.

Sitter med en ny design och ja jag vet väll typ hur den ska se ut men lagom pepp på att koda om bloggen igen!

Just nu är mitt liv lite i kaos,
har precis lyckats skaffa sommarjobb som sagt,
har plugg att göra, praktik att gå till, häst att sköta och rida,
fotoföretag att driva och en blogg att uppdatera.
Och bloggen kommer i sista hand, men tur att
vi har gulligaste Anna som sköter bloggen med bravur
tills jag är back on track igen. 

Att alltid stå stark,
att alltid hålla humöret uppe,
att alltid ha ett leende på läpparna,
kan vara riktigt jävla tungt ibland...