Haha, klart jag aldrig skulle göra det.
Men som ni redan läst så ska Anna resa iväg
ett år, med början i mars 2013. Därför kan hon
inte kan ha kvar Bengan. Jag glädjs åt att hon
ska få uppleva den här resan, men jag kommer
sakna henne, givetvis, vi har blivit så bra vänner,
och jag hoppas det finns kvar när hon kommer hem!
Men ja, nu ska hon som sagt hitta ett nytt hem åt
Bengan, åtminstone fodervärd. Och jag lider med henne!

Jag minns såå tydligt när jag sålde Bente, min första häst.
Fy vad jag grät, jag mådde så dåligt, trots att han fick
ett så bra hem.. Jag trodde när jag köpte honom att
vi skulle få åtminstone 20 år, men det blev bara 2.
Han var min bästa vän, och jag kunde se framför mig
hur jag och Ronja tog upp honom i klasser, prestera,
segra, osv osv. Så blev det aldrig.
Bente hade en ryggskada, jag har för mig att det var
kissing spines, dvs, ryggkotor som växt ihop fel och snett.
I Bentes fall visade sig det bara när han svängde åt vänster
med sadel på ryggen. Det kan jag tala om, den hästen
hade blivit NÅGOT, om han varit hel. Han hade ett sånt steg,
ett sånt hopp, han hade allt som behövdes, utom en frisk kropp.

Men iaf. Att sälja sin häst är det jobbigaste jag gjort.
Och jag vill aldrig göra det igen.
Rebell kommer aldrig säljas eller lämnas ut på foder,
för jag vågar inte lita på folk, att de tar hand om honom
på rätt sätt, att han får sina muskler och leder kollade varje år,
att han rids på rätt sätt, att dom behandlar honom som man ska.
Därför stannar han hos mig, förhoppningsvis 10 år till,
då kommer han vara 24 och förmodligen glad pensionär.
Men han stannar hos, livet ut, till sista andetaget!



Den dagen jag förlorar Rebell, förlorar jag mitt hjärta <3