Rebell 29/02-12
det dröjer fyra år till nästa gång.
Enligt mig kunde vi hoppat över denna dag, usch vad allt gott fel! Nog om det!
Ronja fick ta Rebell - igen!
Mamma följde med henne upp. Idag fick dom på nya hoppgjorden,
och Ronja kände skillnad på Rebell direkt. Han lyssnade mycket bättre,
tog förhållningar via säte och hand bättre och gick bara allmänt fint!
Hon hade en bom, ett kryss, en bom, och tränade på att få honom tillbaka
och att han skulle lyssna. Riktigt bra tycker jag, att hon tar tag i det som
är lite knöligt!
Imorn ska jag rida - ÄNTLIGEN! Gud vilken ridabstinens jag har,
vill fly undan lite och det gör man bäst på hästryggen!
Duktiga hoppehästen<3
Unghästar i all ära.
Men tänker Du på följande saker när Du har fått hem din första unghäst, din framtida tävlings och ridkamrat?
- Att den unga hästen inte ska gå alla dagar i veckan.
Jag brukar på iallafall tre åringar säga tre dagars träning i veckan och helst inte efter varann. Varför? Jo för att den måste få tid att smälta nya intryck, bearbeta senaste arbetspasset och få tid att bygga upp kroppen. Jag läser här och var om folk som aktiverar sin ny tagna häst 5-6 dagar i veckan. Med Mellie så hade jag tre - fyra pass i veckan som jag aktiverade henne. Antingen gick en promenad i träns, longerade med sadel etc.
- Var noggrann.
Hafsa inte igenom något av alla moment. Lägg tid och energi på att hästen ska förstå röstkommandon, din bubbla är din, att det inte är farligt att vara ensam, att bettet är okej etc etc. Det är lätt att tänka "Nej men nu kan vi det här" för att den unga hästen utvecklas och lär sig så fort. Ja den gör det men man måste bromsa den och ta det i sakta mak även fast att den redan "kan det". En dag blir det för mycket och den dagen är inte rolig.
- Tänk nu och framåt.
"Vad händer om jag gör såhär?" Är en bra fråga att ställa sig, hur vill jag att hästen ska vara i färdigt tillstånd och hur når jag dit? Med Mellie red jag till exempel utan kontakt i bettet väldigt länge för att jag tycker att sitsens inverkar är viktigare, hästen ska ju senare ridas ihop bakifrån och fram så varför rida in hästen framifrån och bak?
- Att den behöver viloperioder.
Hellre ofta än för lite, du tjänar så otroligt på det i det långa loppet. En övertränad och trött-i-knoppen unghäst är ingen höjdare och ni kommer inte komma längre än där ni är idag.
Samma dag som jag satt upp på henne första gången. Känslan var fantastisk.
Fina Mellie.
Någon som vill höra mer om Mellie? 
Min nackskada
Kronisk whiplash
I maj 2010 så hoppade jag och Rebell lite på banan. Slängde upp ett hinder på 90 cm,
jag trodde jag var duktig nog, Rebell var ju det och vi hade hoppat det innan.
Men jag hade så fel.
Rebell kom fel, hoppade för att rädda, och jag tappade helt enkelt balansen efter hindret,
och for i backen. Inte så farligt, right, men just där jag landade var banan blöt och stenhård.
Jag hade ingen väst, dumt jag vet, men i just detta fallet var det tur att jag inte hade den,
för den hade gjort det mycket värre.
När jag tog mark så studsade mitt huvud mot marken, i sidled. Hade jag haft väst hade inte min rygg kunnat
följa med i rörelsen som blev, och jag kunde fått kotförskjutningar osv.
Så nu fick jag "bara" muskelskador, mina muskler blev utsträckta på ett onormalt sätt, och förmodligen
bildades små sprickor i musklerna. Jag märkte inget den dagen, jag hoppade upp och red igen,
och inte heller nästa dag kände jag mer än lite ont och stelhet.
Men någon vecka senare blev jag väldigt suk, jag hade 40 graders feber i en vecka,
spydde och hade mig, man tog prover men kunde bara se att jag hade en inflammation
någonstans i kroppen, hög andel vita blodkroppar. Jag fick pencilin och blev frisk.
Men då började de verkliga problemen.
Smärta i princip hela kroppen, muskelvärk, ledvärk, huvudvärk, stelhet osv.
Detta sommarjobbade jag med, på ett ridläger dessuto, slitsamt som bara den. Men jag gjorde det iaf,
för jag var ju frisk. Eller?
Jag började i Gamleby på hösten och kämpade på, blev dock sängliggande ca en dag i veckan. Detta när jag tex kört traktor på för skumpigt väglag, ansträngt armarna eller ryggen mycket eller bara halkat någonstans.
Under hösten fick jag tid på vårdcentralen och man tog 9 olika blodprover. Allt negativt.
Då var jag ju frisk enligt läkarna givetvis.
Jag fick tid hos sjukgymnasten i mars 2011, och där förstod de direkt att något står inte rätt till!
Jag fick tid samma dag hos en läkare i Gamleby, flera prover togs, man böjde min rygg och nacke,
och man började prata om Whiplash.
Jag åkte på röntgen i Västervik, inga skelettskador, träffade en till läkare, som också trodde på whiplash.
Whiplash var det jag själv trodde på, med tanke på själva olyckan osv.
Man märkte också att jag var överrörlig i flera kroppsdelar, bland annat nacken, och det var överrörligheten som gjorde att nacken aldrig läkte som den skulle, då jag aldrig blev så stel som hade behövts.
Man ställde till sist diagnosen och jag började på sjukgymnastik och tog ipren mot smärtan.
Det hjälpte inte.
Jag började ta panodil och ibuprofen tillsammans, hjälpte lite mer, började på yoga, och kunde slappna av mer. Bytte skola, var inte sängliggande lika mycket. Bytte säng, kunde sova.
Men sommaren 2011 fick jag ett sommarjobb på IBS byggnadställningar, ett otroligt slitsamt jobb som slet på min nacke. Jag tog smärtstillande varje dag och gjorde allt för att underlätta. Och jag klarade dessa tre veckor, och fick otroligt mycket beröm från arbetsledaren och chefen på IBS.
Efter sommaren så började jag ju då ny gymnasielinje, och jag mår bättre faktiskt. Jag undviker göra sånt jag vet sliter på nacken, men jag slutar inte leva för det. Jag gör nästan allt, men lite försiktigare.
Jag har slutat hoppa, och det funkar bra. Jag tar det lite lugnare helt enkelt.
Men ändå så kan jag bli dålig om jag gör för mycket, feber, huvudvärk, muskel och ledvärk, ljus och ljudkänslighet, migränattacker. Ja, så skulle jag någon dag inte uppdatera så kan ni ju anta att jag ligger instängd i ett mörkt rum och dör lite halvt ;)
Tänkte att det är bättre att ni får läsa och förstå från början, så slipper jag fråga på hundratals frågor.
Givetvis får ni fråga vad ni vill iaf, jag svarar på allt!
Livet slutar inte för att det blir lite motigt. Hoppa över problemen, och fortsätt ditt liv!
Jag hittade inte inläggen där det står om Linns sjukdom, men det spelar ingen roll, hon är en stor inspiration för mig iallafall, hon kämpar som få trots mycket smärta!
Dagens Bengtsson.
Idag blev det i grimma på allvaret. Väl där fann jag en liten plockepinn terrängbana som vi brallade oss igenom, jag hoppas innerligt att ingen såg oss för Bengan var mer fokuserade på att:
1. Hitta hem
2. Bralla
3. Stressa
Kombinationen av de tre måste sätt väldigt underhållande ut när bihanget (jag) fokuserade på att:
1. Inte gå hem
2. Inte bli träffad av nått nedrans bakben
3. Inte springa in i buskarna eller fastna i taggbuskar
Som ni märker var vi ganska oseriösa idag och jag hade inte sådär överdrivet mycket att säga till om. Men trots det är jag nöjd, trots att han var ett litet damp monster som ena sekunden skulle flyga över hinderna och i nästa svänga tvärt mot utgången i Bengans special gångart med enbart två ben i marken. I och med att jag desutom hade grimma på och vi har vart lite slarviga med den träningen så kopplade inte allt super fort.
I och för sig så fungerade bromsen hyffsat, när jag satte hälarna i marken och stod still (då stannade han ganska fort). Detta gjorde jag dock bara en gång när han tänkte sticka med mig ;) Haha shisses vilket krutpaket jag hade men hoppa det gjorde han!
I slutet av passet krumilurade vi oss över alla små branta mini kullar vi har där, upp och ner fram och tillbaka. Mellan vissa av kullarna är det ganska trångt så där hoppade han över. Liten bergsget tror jag minsann ;) Och när han väl slutade dra mot utgången gick det riktigt bra, där imellan var jag ganska tvek till att han överhuvudtaget fokuserade på vart han satte benen. Vid ett tillfälle gjorde han ett otroligt stiligt sne hopp (precis när han ska hoppa av mellan kullarna inser han att ingången ligger till höger så han hoppar jämfota åt höger. Stiligt stiligt)
Och när han hade tråkigt så hittade han nån random grästuva att gnaga lite på alternativt en buske.
(jag hade råkat putta svanskappan sne med tömmen)
Förövrigt mötte jag en gubbe med rullator när jag åkte till stallet som gjorde min dag.
När jag kör om honom avfyrar han ett kalas smile och sträcker upp handen i ett peace tecken.
Så sjukt go!
Rebell 28/02-12
OCh det jag fått veta är att Ronja red ut med en stallkompis,
han var pigg och glad med lite vårkänslor ;)
Sedan red hon några varv på banan, och sedan testade hon att få på hoppgjorden,
vilket hon inte lyckades med igår, men idag gick det, precis!
Ja, vad ska man säga, lite tjock häst och lite svag ryttare och mycket stel resår på gjorden!
Så Rebells min, Ronja stod och petade på hans mule med en liten pinne, och Rebell försökte ta den med munnen, och tills sist la han till med denna min, och jag tror alla ser vad han tänker!
BILDBOMB BENGAN.
(klickbara)
(klickbara)
<3
Det är aldrig okej att ta skit.
Man ska inte behöva ryta ifrån till höger och vänster för att folk trampar på en. Man ska heller inte ta varje chans som ges till att köra över folk heller, men tyvärr finns den typer av människor över allt. Dock hoppas jag att de inte kör över någon med flit.
Jag lever lite efter "Vill jag dig någonting säger jag det till Dig eller så håller jag truten", jag skulle uppskatta om andra också levde efter det. Så mycket trevligare det hade blivit då? Tjejer är ju i största allmänhet kända för att baktala allt och alla.
Det man säger bakom någons rygg brukar märkligt nog alltid komma framför rygg till slut, blir inte lika kul då.
Jag står i en korsning i mitt liv, min "baktalar bägare" för hur mycket skit man kan orka ta emot börjar rinna över. Jag brukar i normala fall kunna ryta ifrån men detta fall är aningen med komplex, det är betydligt äldre människor inblandade och nej jag orkar inte.
Tänk att jag just sa det där, som kunde bli rosenrasande för att någon änns yppade ordet tågräls i mina yngre dagar. Jag vet inte vilken väg jag ska ta men oavsett vad jag väljer krävs det en stor dos mod.
Spinner vidare på dagens tema, läs och begrunda de kloka orden!
Ibland vill man vara liten igen.
Dagens Bengtsson.
Har redan vart i stallet och mockat samt tömkört. Idag så valde jag att tömköra utan gjord för att han skulle få chansen att arbeta utan den. Ungefär som att rida barbacka ibland.
Släpade fram två bommar efter som jag tagit tag i hans ''fjanterier'' när han ser bommar. Men han kollade inte änns på dom, skum grabb ;) Igår var de nämligen livsfarliga! Jobbade lite med böjda spår samt att han skulle ställa igenom och böja sig i hela kroppen.
Det var typ en kvarts arbete att få loss han i bogarna, grabben skjuter ut ytter bog och blir som en pinne. Började i skritten och hade en pekpinne på inner sidan som jag duttade över magen och beroende på vad som behövdes använde jag den även på ytter sida. Fick igenom honom hyffsat i skritten men i traven blev han bara stressad.
Arbetade även lite med halterna och att han inte ska gå upp ur formen. Så mycket halter och samlade blev det men till slut lyckades jag bibehålla formen enda in i halten och ur den!
Ibland är det svårt, som med bogarna. Vet precis hur jag ska göra uppsuttet men från marken så hamnar allt i ett annat perspektiv. Och jag får klura mycket på hur jag ska handskas med problemet.
Jag längtar super mycket till 2-3 juni då vi ska åka iväg till Emmaboda och vara med i clinicen för Anders Eriksson :D Ska bli så kul!
finis <3
Ras Dashan - Rebells helbror!
För er som är nya med mig och Rebell,
vet nog inte att Rebell har en helbror,
Ras Dashan heter han och finns i Ystad.
Han är född året efter Rebell, även han i mars,
dock några dagar innan Rebell.
Jag hade tur som kom i kontakt med Rasses ägare,
de är jättetrevliga och vi har pratat om våra fina hästar mycket!
Visst är de lika?!
Ni ser skillnad på dom va? Rebell är den med lila grimma.
En kul sak är att Rasse är jättefin dressyrhäst, utbildad LA-MSV,
han har dock varit skadad en tid, men innan han skadade sig
så började dom precis få till piaffen, superkul ju! :D
Riktigt bra tips till er som använder martingal!
Rebell 27/02-12
och hon red ut med en stallkompis.
Ronja tyckte han var lyhörd och pigg,
ibland lite väl pigg.
Det är ju så att jag delar Rebell med Ronja,
så de dagarna Ronja har honom så blir det lite dåligt info
om vad han gör om dagarna. Hoppas det är ok med er
att jag ändå skriver Rebell-inläggen.
Bild från i vintras när Ronja och Rebell galopperade på ängen vid stallet.
Göteborg Horse Show och Ullared
I helgen var ju Göteborg Horse Show, och vi var där i lördags.
Helt fantastiskt var det! När Roffe red, jublet som uppstod,
stämningen, känslan, mässan, folket, hästarna, ryttarna,
helt magiskt!!!
Vad köpte jag då! Jo, detta! (Iphone-bilder, sämst kvalité)
Lila benskydd (okänd affär)
Ljusblåa benskydd (känd affär)
Svart/lila ländtäcke i fleece (börjes)
Lilanyanserat fleecetäcke (börjes)
Mörkrosa fleecetäcke, ej bild (börjes)
Silverremontnosgrimma (kyro riding wear)
Sverigehuva J.Whitaket (svensk ridsport)
Hansboschabrak (svensk ridsport)
Catago silverboots (okänd affär)
Gul svansreflex, köpte en orange med men har ej bild på den. (okänd bild)
Sjöbogårdens Pälsglans 2 st, ej bild (börjes)
Och mitt bästa köp, nya stövlar från Alex´z boots, italienska handsydda, så perfekta! Köpte dom direkt av han som syr dom, som var på mässan, grymt ;)
På lördagkväll åkte vi till Ullared och bodde i en stuga på campingen!
Det blev en hel del där med, och tog inte bild på allt! Dock får ni bara veta hästgrejerna ;)
Bomull 1 kg
Gasbindor 4-pack
Flexbandage 4 st
Febertermometer
Läder-våtservetter
Sjöbogårdens Schampoo
Sjöbogårdens Pälsglans 2 st
Horsewise flugspray
Switch knott och fästingskydd
Renons flugkräm
Och sen blev det en hoppsadelgjord, hahaha, som Ronja inte får igen på Rebell, tjockishäst (eller svag Ronja)
Och så ett schabrak, med lila passpoal, tjoho :D
Det var de hästgrejerna vi fick med oss, lite ridkläder osv
Och en lila piké, supernsygg men ingen bild på den dock.
Fick inte med mig mer ridgrejer, men detta räcker väl ;)
Vad fick ni med er från helgens hästfest?
Jag tycker detta inlägget är så himla sant,
jag har ju själv en osynlig skada/sjukdom,
och förstår mycket av Alvas tankar. Läs och bli berörd!
Dagens Bengtsson.
Dagens pass var en smula oseriöst, små tjejerna skulle hoppa och rida över cavaletti så vi hänkade på där. Med en liten kille som inte har sådär jätte mycket bomvana och är lite tittig på hinder så var det ett himla skå att berömma över honom.
Förutom att vi skuttade lite på krysset (typ 30-40 cm) och travade över cavaletti så arbetade vi med halterna, ställa och böja samt övergångarna. Det gick hyffsat med tanke på att han stått hela helgen. Han var lite stissig och hetsig mellan varven, misstänker att han blev lite stressad när alla for runt i galopp & hoppade samt att han själv skulle hoppa. När vi satte igång med galopp arbetet (som förövrigt börjat gå ruskigt bra) var han alldeles till sig och fattade ur halterna till och med. I vänster varv fick vi jobba endel på att fatta rätt galopp då höger är den han har lättast för. Galopperade en serpentin desutom med tre bågar och byte imellan, gud vad frän han är! Bytet från väster till höger gjorde han klockrent och höger till vänster bytte han bak sedan fram efter lite påtryckning.
I slutet så skrittade jag av honom med målet att få en lugn och harmonisk känsla. Lyckades riktigt bra och han tuggade samt skummade lite lagom, kändes mjuk och lyhörd i sidorna desutom.
Någon som vill se film på när jag tömkör Bengan?
Hector Rebell
De ord jag använder när jag presenterar är: Snäll, pålitlig, matvrak, bortskämd, latmask, tänkare, smart, listig, teknisk, elegant, stabil och världsbäst!
Haha nej skämt åsido.
Men det är Rebell, alla de 12 orden, är så Rebell.
Men vi börjar från början!
Jag hade då sålt Bente och lagt ut en "Önskas köpa"-annons på hästnet, och Rebells gamla ägare Emma mejlade mig. Jag fastnade ganska fort, då vi främst letade efter en trevlig skogshäst. Men hon kunde inte ha kvar honom, då både hon och hennes medryttare blivit gravida!
Jag och min familj åkte ner och provred Rebell nere i Lund, någon gång under höstlovet 2009. Vi var påväg till Tyskland för en weekend på hotell, och passade på att prova Rebell påväg ner.
Rebell stod redan i stallet, och vi hjälptes åt att borsta och sadla honom, och han var så gullig att ha och göra med. Ronja och jag hade lyckats glömma våra hjälmar, så typiskt, men snälla Emma lånade ut två hjälmar till oss. Provridningen ägde rum på en ridbana som mest bestod av vattenblandad sand, inte så lätt. Och stigbyglarna var för små för mig, precis som sadeln, så jag red allt annat än bra, men Emma verkade nöjd med oss. Jag kan inte påstå att det klickade mellan oss direkt, men han var riktigt trevlig trots dålig ridning, och han var lätt att ha och göra med och väldigt stabil.
Vi åkte därifrån, lovade Emma att höra av oss så fort vi bestämt oss. Och det gjorde vi. 20 minuter efter att vi lämnat stallet där Rebell stod ringde vi och sa -Vi tar honom!
Så den 6 november åkte vi och hämtade vår häst, tillsammans med ett proppfullt volvo v70 bagageutrymme och halva transporten full med grejer som vi fick med Rebell.
Och efter det har det bara rullat på!
Sen vi köpt honom har vi gjort så otroligt mycket, trots att det bara gått 2 år. Vi har tävlat upp till 90 cm i hoppning, L:C1 i dressyr, testat terrängbana, badat och simmat, varit på ridläger, tränat, busat, trillat av, gått omkull, bråkat, tårar, svett och blod, träffat kiropraktor, massör, akupunktör, veterinär, hopptränat till 1,10 och dressyrtränat upp på MSV-nivå osv osv.
Rebell är en typisk familjehäst, han funkar till allt. Min pappa har haft honom på ridlektion och ridit ut med honom. Ja min pappa rider (red) och är duktig på det!
Mamma kan utan problem åka upp och ta hand om Rebell.
Han bryr sig inte så värst vem han går med i hagen, han går helst inte själv, men han är inte en speciellt social häst. Ajabaja om någon försöker äta ur samma hö-hög! Han har aldrig sparkat en häst vad vi vet, och jag tror inte han kommer göra det heller. Han går att rida ut på både själv och med andra, dock är det olika lätt/svårt om man säger så. Han ÄLSKAR att galoppera på ängarna, och det går FORT! Dock är han inte svårstannad, utan bara väldigt pigg och glad. Han har en otroligt studsig trav, omöjlig att sitta ner i trav! Han är lättarbetad och lättlärd och tycker om att få tänka. Han gör inget gratis dock, rider man inte så arbetar han inte.
Ja, det är väl Rebell ur mina ögon.
Han är min bästa vän och jag älskar honom!
Han stannar föralltid hos oss då jag inte vågar sälja honom.
Men ja, frågan är fri, så fråga om ni undrar något!
"Dagens läsvärda"
Varje dag kommer jag & Sofie att välja ut ett varsitt inlägg eller en blogg som vi tycker är läsvärda och som vi vill dela med er av. Självklart är det okej att ni länkar ett inlägg eller eran blogg om ni tycker att "Det här MÅSTE ni spana in!" så kollar vi. Har Du tur lyckas Du charma någon av oss ;)
Varför tömkörning?
Tömkörning är ett utmärkt kompliment till ridningen, man ser hur hästen rör sig, den får chans att finna egen balans och självförtoende samt att man kan utföra alla de rörelserna man gör vid ridning.
Tömkörning är också ett bra sätt att bygga upp en häst och om man behöver muskla om den. Kanske är hästen inte färdig i kroppen och man vill vänta med att köpa sadel, då är tömkörning super bra för att bygga upp ryggens muskelatur.
Bengan kommer jag aldrig kunna rida så det alternativet går bort, men tömkörningen är minst lika bra. Ett vanligt tränings pass för oss består utav volter, samlingar & ökningar, sidvärts, halter och massa övergångar. Nu på senare tid har vi lagt sidvärtsen i en liten låda för att plocka upp det senare för att det var lite tidigt i utbilden ännu. Jag kunde inte plocka upp bogen som var i riktningen vi flyttade åt vilket gjorde att han mer 'gled' och tog till med det även när jag inte bett honom. Istället tog vi upp galopp arbetet mer seriöst, för bara en månad sedan orkade han nästan inget och nu kan vi galoppera i okej takt på rakt och böjt spår. Märkte även tidigt att Bengan byter väldigt lätt och naturligt så det är något vi arbetar med för tillfället.
Jag tömkör både i ridhus och ute i skog & mark för bästa varierade träning. Det är helt underbart att vara ute och gå i skogen med en pigg ponny framför sig.
BLOGLOVIN.
Bengtsson.
Passol som han egentligen hette var hårfager, var snygg och verkade trevlig. Men ägaren till nordsvensken som även var hovslagare berättade att Piss olle hade spatt. Det blev inget köp där men gubben fick såklart nys om att jag letade sällskap, egentligen var inte Bengan till salu men när han hörde att vi delade namn kunde han tänka sig att sälja honom.
Bengan gick i en stor skogs hage tillsammans med sin mor, där hade han gått i fyra år. Nästan inget hanterad, kunde knappt gå i grimma och ja det var helt enkelt en massa arbete på honom. Jag minns våran första promenad tillsammans då han fick panik när M skulle galoppera på sin blivande häst och vi stod kvar vid grusvägens början. Han stegrade, bockade och levde rövare. Allt för att kunna slita sig, efter det var jag fast och bara nån vecka senare åkte jag tillsammans med min far ner för att hämta honom.
I transporten stod det en liten kille som aldrig åkt transport innan, första resan som visade sig skulle ta sju timmar istället för 2½ då motorn rasade strax innan Oskarshamn. Men där stod han så snällt, brydde sig inte ett dugg om att lastbilarna susade förbi i racer fart så hela transporten gungade.
Bengan och min resa är bara i start gropen men tillsammans har vi komit långt, ingen av oss visste knappt vad tömkörning var innan men med magkänsla kommer man dit vi är nu.
Idag har grabben blivit sofistikerad med glimten i ögat, han får mig att le bara vid tanken av hans glittriga ögon och korv kropp. Efter mycket träning och tanda gnissel så är vi där vi är idag. Han kan alla gångarter på röstkomando, har börjat flytta sidvärts och har galopp ombyten medfött i kroppen. Att han desutom visat sig vara en liten hopptalang gör det bara roligare.
Bengan är min bästa vän och en vacker dag ska mina barn få känna samma glädje av honom som jag gör idag.
Tveka inte att fråga om det är något ni undrar! :)
Sofie Ingrid Johanna Ivarsson
Mitt namn är då Sofie, fyller 18 om 2 månader, och jag bor då i en liten liten ort
som heter Mönsterås, 4,5 mil norr om Kalmar. Där bor jag i en villa med mina föräldrar
och min syster Ronja.
Jag är då, precis som Anna, en riktigt dressyrnörd!
Min familj har en häst som jag och Ronja rider, en mörbrun, 165 cm hög varmblodsridtravarvalack
vid namn Hector Rebell, men Rebell duger gott och väl. Mer om honom i ett annat inlägg ;)
Vem är jag då?!
Ja, jag är en envis, långsint, humoristisk, trevlig, fotograferande hästtönt!
Jag går andra året på mönsteråsgymnasiet, eller ja, första året egentligen,
då jag gick första gymnasieåret på Gamlebygymnasiet där jag gick häst, men pga nacken så
fick jag byta till ett lättare program, så det blev handel med lärlingsinriktning!
Det var givetvis via gamlebygymnasiet som jag och Anna lärde känna varandra, eller vad man ska säga!
Men iaf, jag har min lärlingsplats på Kalmar Lantmän i Oskarshamn, där jag trivs jättebra.
Där är jag måndag, tisdag och onsdag, sen är jag i skolan torsdag och fredag.
På min fritid är jag givetvis mycket i stallet, men jag fotograferar mycket med,
köpte en Canon EOS 550D sommaren 2011, och ja, i princip alla bilder ni kommer se här
är fotograferade av mig, om jag är modellen på bilden så har min syster fotograferat.
Annars så går jag på yoga, pluggar inför körkortet, övningskör, pluggar, är med kompisar,
sitter vid datorn och lite annat smått och gott.
Lilla jag..
Haha denna bild har vi mycket roligt åt, ni som förstår ni förstår ;)
Min hästhistoria, den började när jag var nio år gammal, då jag fick börja rida på en liten ridskola på orten. Där red jag först en gång i veckan, hade sköthäst osv osv, år 2005 hade jag sommarhäst, det engelska fullblodstoet Tviggi på 20 år, med sadeltvång, listighet och utslitet framknä, men snäll och tålamodig som få! Sen runt år 2006-2007 så fick jag en halvfoderhäst, ett jättetjurigt, bitande, sparkande, sto som kallades Lillan, men som var en gudinna att rida, otroligt fin var hon, och hon var snäll i hanteringen också, när man visat vem som bestämde och hon accepterat en.
Efter Lillan fick jag min första egna häst, Tviggis son Bente. Han var när jag hämtade hem den 20 januari 2008, 3 år gammal och fyllde fyra första maj samma år. Han hade också sadeltvång, och saknade helt sjävlförtroende, men mig litade han på. Vi kämpade med inridning men det gick inget vidare, men inkörd var han, så det gjorde vi tills något slog snett och vi hamnade efter 200 meter skenande i ett stenröse. Efter det gick det inte ens att tömköra honom som innan.
Efter 1 och ½ år kämpande, så gav jag upp, det gick bara inte mer. Jag sålde min fina vän den 26 september 2009, till en jätteduktig tjej i nyköping, som red in honom barbacka. Det visade sig att han hade ett fel på ryggraden, så den 19 juli 2010 slutade han sina dagar och vandrade vidare.
Och sen kom Rebell in i mitt liv, räddaren i nöden.
Ja, hästintresset är stort, och har alltid varit, och jag tror inte jag kan släppa hästarna, trots min skada.
Finns inte mycket mer att skriva, hahaha, har ingen SUPERDUPERNÄRA vän att nämna, umgås med de jag vill umgås med, jag har otroligt fina nämna, ingen nämnd, ingen glömd ;)
Känner ni att jag missat att få med något, skriv så får ni veta!
Puss på er!
Vem är jag?
Med en vilja av stål, envis som synden och humor lägre än Glocalnet så finner man den dressyr tokiga tjejen som sedan åtta års ålder vigt sitt liv åt hästar.
År 2008 fick jag min första ponny efter totalt åtta år på ridskolan Stall Ninni Svensson och Aledal. Jolanda hette hon och var ett piggt arab/welsh sto från Holland med en tidigare karriär som hopphäst upp till MSV i ryggen. Damen var sedan ett par år tillbaka triangemärkt men skadan var utläkt. Jollan satte min grund för att hästar kan faktiskt ha dåliga dagar och det är bara att kämpa igenom det, aldrig tappa orken för det blir bättre.
Jolanda sommaren 2009.
Under dessa tre åren hann jag även med att finna och förlora en stor kärlek, rida in en häst som jag sedan visade på tre års testet år 2011, lämna ifrån mig Jollan och ta farväl då hon endast fyra månader senare togs bort och leva livets glada dagar.
Jag och Mellie vintern/våren 2011 Jag och Li under en av alla våra vinkvällar
Efter gymnasiet fick jag jobb som djurskötare på en gård med 400 mjölkande kor och där sitter jag idag i ett hus med fyra rum och kök. Eget stall på gården, en shetlandsponny samt de två missarna Sussi och Sessan.
Om du har några frågor tveka in att fråga :)
