Bengtsson.
Bengan kom in i mitt liv av en slump, jag skulle köpa ett sällskap till min blivande stor häst men som av olika anledningar senare fick åka tillbaka till uppfödaren. Jag och en ex buddy var på väg ut i de småländska skogarna för att hon skulle kolla på sin nuvarande häst och jag på en liten isabell shettis "Piss olle" som han kallades.
Passol som han egentligen hette var hårfager, var snygg och verkade trevlig. Men ägaren till nordsvensken som även var hovslagare berättade att Piss olle hade spatt. Det blev inget köp där men gubben fick såklart nys om att jag letade sällskap, egentligen var inte Bengan till salu men när han hörde att vi delade namn kunde han tänka sig att sälja honom.
Bengan gick i en stor skogs hage tillsammans med sin mor, där hade han gått i fyra år. Nästan inget hanterad, kunde knappt gå i grimma och ja det var helt enkelt en massa arbete på honom. Jag minns våran första promenad tillsammans då han fick panik när M skulle galoppera på sin blivande häst och vi stod kvar vid grusvägens början. Han stegrade, bockade och levde rövare. Allt för att kunna slita sig, efter det var jag fast och bara nån vecka senare åkte jag tillsammans med min far ner för att hämta honom.
I transporten stod det en liten kille som aldrig åkt transport innan, första resan som visade sig skulle ta sju timmar istället för 2½ då motorn rasade strax innan Oskarshamn. Men där stod han så snällt, brydde sig inte ett dugg om att lastbilarna susade förbi i racer fart så hela transporten gungade.
Bengan och min resa är bara i start gropen men tillsammans har vi komit långt, ingen av oss visste knappt vad tömkörning var innan men med magkänsla kommer man dit vi är nu.
Idag har grabben blivit sofistikerad med glimten i ögat, han får mig att le bara vid tanken av hans glittriga ögon och korv kropp. Efter mycket träning och tanda gnissel så är vi där vi är idag. Han kan alla gångarter på röstkomando, har börjat flytta sidvärts och har galopp ombyten medfött i kroppen. Att han desutom visat sig vara en liten hopptalang gör det bara roligare.
Bengan är min bästa vän och en vacker dag ska mina barn få känna samma glädje av honom som jag gör idag.
Passol som han egentligen hette var hårfager, var snygg och verkade trevlig. Men ägaren till nordsvensken som även var hovslagare berättade att Piss olle hade spatt. Det blev inget köp där men gubben fick såklart nys om att jag letade sällskap, egentligen var inte Bengan till salu men när han hörde att vi delade namn kunde han tänka sig att sälja honom.
Bengan gick i en stor skogs hage tillsammans med sin mor, där hade han gått i fyra år. Nästan inget hanterad, kunde knappt gå i grimma och ja det var helt enkelt en massa arbete på honom. Jag minns våran första promenad tillsammans då han fick panik när M skulle galoppera på sin blivande häst och vi stod kvar vid grusvägens början. Han stegrade, bockade och levde rövare. Allt för att kunna slita sig, efter det var jag fast och bara nån vecka senare åkte jag tillsammans med min far ner för att hämta honom.
I transporten stod det en liten kille som aldrig åkt transport innan, första resan som visade sig skulle ta sju timmar istället för 2½ då motorn rasade strax innan Oskarshamn. Men där stod han så snällt, brydde sig inte ett dugg om att lastbilarna susade förbi i racer fart så hela transporten gungade.
Bengan och min resa är bara i start gropen men tillsammans har vi komit långt, ingen av oss visste knappt vad tömkörning var innan men med magkänsla kommer man dit vi är nu.
Idag har grabben blivit sofistikerad med glimten i ögat, han får mig att le bara vid tanken av hans glittriga ögon och korv kropp. Efter mycket träning och tanda gnissel så är vi där vi är idag. Han kan alla gångarter på röstkomando, har börjat flytta sidvärts och har galopp ombyten medfött i kroppen. Att han desutom visat sig vara en liten hopptalang gör det bara roligare.
Bengan är min bästa vän och en vacker dag ska mina barn få känna samma glädje av honom som jag gör idag.
Tveka inte att fråga om det är något ni undrar! :) 