Kronisk whiplash

I maj 2010 så hoppade jag och Rebell lite på banan. Slängde upp ett hinder på 90 cm,
jag trodde jag var duktig nog, Rebell var ju det och vi hade hoppat det innan.
Men jag hade så fel.
Rebell kom fel, hoppade för att rädda, och jag tappade helt enkelt balansen efter hindret,
och for i backen. Inte så farligt, right, men just där jag landade var banan blöt och stenhård.
Jag hade ingen väst, dumt jag vet, men i just detta fallet var det tur att jag inte hade den,
för den hade gjort det mycket värre.

När jag tog mark så studsade mitt huvud mot marken, i sidled. Hade jag haft väst hade inte min rygg kunnat
följa med i rörelsen som blev, och jag kunde fått kotförskjutningar osv.
Så nu fick jag "bara" muskelskador, mina muskler blev utsträckta på ett onormalt sätt, och förmodligen
bildades små sprickor i musklerna.  Jag märkte inget den dagen, jag hoppade upp och red igen,
och inte heller nästa dag kände jag mer än lite ont och stelhet.

Men någon vecka senare blev jag väldigt suk, jag hade 40 graders feber i en vecka,
spydde och hade mig, man tog prover men kunde bara se att jag hade en inflammation
någonstans i kroppen, hög andel vita blodkroppar. Jag fick pencilin och blev frisk.
Men då började de verkliga problemen.

Smärta i princip hela kroppen, muskelvärk, ledvärk, huvudvärk, stelhet osv.
Detta sommarjobbade jag med, på ett ridläger dessuto, slitsamt som bara den. Men jag gjorde det iaf,
för jag var ju frisk. Eller?

Jag började i Gamleby på hösten och kämpade på, blev dock sängliggande ca en dag i veckan. Detta när jag tex kört traktor på för skumpigt väglag, ansträngt armarna eller ryggen mycket eller bara halkat någonstans.
Under hösten fick jag tid på vårdcentralen och man tog 9 olika blodprover. Allt negativt.
Då var jag ju frisk enligt läkarna givetvis.
Jag fick tid hos sjukgymnasten i mars 2011, och där förstod de direkt att något står inte rätt till!
Jag fick tid samma dag hos en läkare i Gamleby, flera prover togs, man böjde min rygg och nacke,
och man började prata om Whiplash.
Jag åkte på röntgen i Västervik, inga skelettskador, träffade en till läkare, som också trodde på whiplash.
Whiplash var det jag själv trodde på, med tanke på själva olyckan osv.
Man märkte också att jag var överrörlig i flera kroppsdelar, bland annat nacken, och det var överrörligheten som gjorde att nacken aldrig läkte som den skulle, då jag aldrig blev så stel som hade behövts.
Man ställde till sist diagnosen och jag började på sjukgymnastik och tog ipren mot smärtan.
Det hjälpte inte.
Jag började ta panodil och ibuprofen tillsammans, hjälpte lite mer, började på yoga, och kunde slappna av mer. Bytte skola, var inte sängliggande lika mycket. Bytte säng, kunde sova.

Men sommaren 2011 fick jag ett sommarjobb på IBS byggnadställningar, ett otroligt slitsamt jobb som slet på min nacke. Jag tog smärtstillande varje dag och gjorde allt för att underlätta. Och jag klarade dessa tre veckor, och fick otroligt mycket beröm från arbetsledaren och chefen på IBS.
Efter sommaren så började jag ju då ny gymnasielinje, och jag mår bättre faktiskt. Jag undviker göra sånt jag vet sliter på nacken, men jag slutar inte leva för det. Jag gör nästan allt, men lite försiktigare.
Jag har slutat hoppa, och det funkar bra. Jag tar det lite lugnare helt enkelt.

Men ändå så kan jag bli dålig om jag gör för mycket, feber, huvudvärk, muskel och ledvärk, ljus och ljudkänslighet, migränattacker. Ja, så skulle jag någon dag inte uppdatera så kan ni ju anta att jag ligger instängd i ett mörkt rum och dör lite halvt ;)

Tänkte att det är bättre att ni får läsa och förstå från början, så slipper jag fråga på hundratals frågor.
Givetvis får ni fråga vad ni vill iaf, jag svarar på allt!




Livet slutar inte för att det blir lite motigt. Hoppa över problemen, och fortsätt ditt liv!





Jag hittade inte inläggen där det står om Linns sjukdom, men det spelar ingen roll, hon är en stor inspiration för mig iallafall, hon kämpar som få trots mycket smärta!