Hej på er!
Mitt namn är då Sofie, fyller 18 om 2 månader, och jag bor då i en liten liten ort
som heter Mönsterås, 4,5 mil norr om Kalmar. Där bor jag i en villa med mina föräldrar
och min syster Ronja.

Jag är då, precis som Anna, en riktigt dressyrnörd!
Min familj har en häst som jag och Ronja rider, en  mörbrun, 165 cm hög varmblodsridtravarvalack
vid namn Hector Rebell, men Rebell duger gott och väl. Mer om honom i ett annat inlägg ;) 


Vem är jag då?!
Ja, jag är en envis, långsint, humoristisk, trevlig, fotograferande hästtönt!
Jag går andra året på mönsteråsgymnasiet, eller ja, första året egentligen,
då jag gick första gymnasieåret på Gamlebygymnasiet där jag gick häst, men pga nacken så
fick jag byta till ett lättare program, så det blev handel med lärlingsinriktning!
Det var givetvis via gamlebygymnasiet som jag och Anna lärde känna varandra, eller vad man ska säga!
Men iaf, jag har min lärlingsplats på Kalmar Lantmän i Oskarshamn, där jag trivs jättebra.
Där är jag måndag, tisdag och onsdag, sen är jag i skolan torsdag och fredag.
På min fritid är jag givetvis mycket i stallet, men jag fotograferar mycket med,
köpte en Canon EOS 550D sommaren 2011, och ja, i princip alla bilder ni kommer se här
är fotograferade av mig, om jag är modellen på bilden så har min syster fotograferat.
Annars så går jag på yoga, pluggar inför körkortet, övningskör, pluggar, är med kompisar,
sitter vid datorn och lite annat smått och gott.

Lilla jag..

Haha denna bild har vi mycket roligt åt, ni som förstår ni förstår ;)

Min hästhistoria, den började när jag var nio år gammal, då jag fick börja rida på en liten ridskola på orten. Där red jag först en gång i veckan, hade sköthäst osv osv, år 2005 hade jag sommarhäst, det engelska fullblodstoet Tviggi på 20 år, med sadeltvång, listighet och utslitet framknä, men snäll och tålamodig som få! Sen runt år 2006-2007 så fick jag en halvfoderhäst, ett jättetjurigt, bitande, sparkande, sto som kallades Lillan, men som var en gudinna att rida, otroligt fin var hon, och hon var snäll i hanteringen också, när man visat vem som bestämde och hon accepterat en.
Efter Lillan fick jag min första egna häst, Tviggis son Bente. Han var när jag hämtade hem den 20 januari 2008, 3 år gammal och fyllde fyra första maj samma år. Han hade också sadeltvång, och saknade helt sjävlförtroende, men mig litade han på. Vi kämpade med inridning men det gick inget vidare, men inkörd var han, så det gjorde vi tills något slog snett och vi hamnade efter 200 meter skenande i ett stenröse. Efter det gick det inte ens att tömköra honom som innan.
Efter 1 och ½ år kämpande, så gav jag upp, det gick bara inte mer. Jag sålde min fina vän den 26 september 2009, till en jätteduktig tjej i nyköping, som red in honom barbacka. Det visade sig att han hade ett fel på ryggraden, så den 19 juli 2010 slutade han sina dagar och vandrade vidare.
Och sen kom Rebell in i mitt liv, räddaren i nöden.

Ja, hästintresset är stort, och har alltid varit, och jag tror inte jag kan släppa hästarna, trots min skada.

Finns inte mycket mer att skriva, hahaha, har ingen SUPERDUPERNÄRA vän att nämna, umgås med de jag vill umgås med, jag har otroligt fina nämna, ingen nämnd, ingen glömd ;)

Känner ni att jag missat att få med något, skriv så får ni veta!
Puss på er!