Ja, det är när tjejer i ålderna mellan 10 och 16 (ålderspannet är ungefärligt ffs.) pratar om att de inte vet om de ska satsa på den där killen eller inte. "Tänk om han är den med stort H?".

Jag kan sitta och i princip slita av mig mitt hår när man i den ålderna tror att första pojkvännen är ens blivande man och barn fader. Att man tycker att 'nu har jag pussat mina fula grodor, give me the right one'. Vad besvikna de kommer bli när de inser att det kommer och går ett par fler än två.

Och hur fasiken kan man ha inprentat i huvudet att som 12/13/14/15 (...or whatever) att man ska finna den man ska leva resten av sitt liv med först? Vad hände med 'ha roligt' ? Ja visst, du kan säkert ha skit kul med din framtida karlslok men jag tror att man någongång i livet måste få leka av sig för att sen kunna sätta sig ner och ta det lugnt.
Nu för tiden träffas folk så tidigt - det kan gå bra/det kan gå åt helvete. Men det är markant mer skillsmässor nu än för 15 år sedan.

Varför har man så jädra bråttom?!
Kan någon förklara det för mig?