Det manliga släktet. Som en öppen bok?
Jag vill börja med att säga att nej tjejer är inte lätta heller.
Tjejer är tjejer, vi förväntar oss att alla kan läsa tankar (utom en själv då som är född utan den förmågan), att killar förstår varför vi är förbannade etc. Men chill, vi är lika vidriga mot varann ;)
Inget av det jag skriver är nutids förankrat.
Tjejer är tjejer, vi förväntar oss att alla kan läsa tankar (utom en själv då som är född utan den förmågan), att killar förstår varför vi är förbannade etc. Men chill, vi är lika vidriga mot varann ;)
Inget av det jag skriver är nutids förankrat.
What so ever. Killar för mig är ta mig tusan ett jädra mysterium, kan ju börja med ett par situationer som kompisar eller jag erfarit. Ganska underhållande faktiskt.
- Kille till sin tjej: I love you (ja han sa det på engelska för att det betydde inte lika mycket som om man sa det på svenska)
- Kille till kille om tjejen bredvid: Det finns två typer av tjejer, de man bara vill sätta på och dom man vill prata med för att sen få sätta på.
- Killen som inte hört av sig på ett halv år efter deras uppbrott som helt ur intet vill ses och umgås som om inget hade hänt.
Där har vi tre situationer som är ganska märkliga. Skulle kunna lista upp hur många som helst egentligen men jag fokuserar på de ovan nämnda.
För det första, hur tänker killar? (Ja ja, hur tänker tjejer?)
Är sex verkligen livsnödvändigt?
För att citera ett gammalt ragg
"Det är inte lätt att vara 23 när det kliar mellan benen"
Behöver jag ens säga att han inte var välkommen hem till mig igen?
Hur tänker man där? Att jag ska fläka ut mig på köksbordet eller?
(Varför inte, tydligen är det ju där ett äkta fruntimmer hör hemma...)
Nej jag vet inte riktigt var jag vill komma. Jag har lite svårt att läsa mina egna tankar.
- Kille till sin tjej: I love you (ja han sa det på engelska för att det betydde inte lika mycket som om man sa det på svenska)
- Kille till kille om tjejen bredvid: Det finns två typer av tjejer, de man bara vill sätta på och dom man vill prata med för att sen få sätta på.
- Killen som inte hört av sig på ett halv år efter deras uppbrott som helt ur intet vill ses och umgås som om inget hade hänt.
Där har vi tre situationer som är ganska märkliga. Skulle kunna lista upp hur många som helst egentligen men jag fokuserar på de ovan nämnda.
För det första, hur tänker killar? (Ja ja, hur tänker tjejer?)
Är sex verkligen livsnödvändigt?
För att citera ett gammalt ragg
"Det är inte lätt att vara 23 när det kliar mellan benen"
Behöver jag ens säga att han inte var välkommen hem till mig igen?
Hur tänker man där? Att jag ska fläka ut mig på köksbordet eller?
(Varför inte, tydligen är det ju där ett äkta fruntimmer hör hemma...)
Och det där med att brudar hör hemma i köket fast kedjade vid spisen är bara ledsamt.
Nej jag vet inte riktigt var jag vill komma. Jag har lite svårt att läsa mina egna tankar.
En kär vän till mig - som ett litet bevis på att varken manslem eller sockerpulla är bättre än det andra.