Det blir så svårt som du gör det till.

Jag har stött på ryttare med hästar som har diverse problem.
Den är rädd för dittan och dattan, man kan inte göra si eller så för det tycker inte hästen om and so on.

Jag kan tycka att det är lite komiskt att man som ryttare och ledare fogar sig för hästens 'rädslor' istället för att arbeta med dom och på så vis stärka sin relation och ledarskap.

Ytterligare en grej är när ryttaren är 'rädd' eller snarare tror att hästen är rädd för något och spänner sig, fokuserar på det som är 'farligt' eller på annat sätt lägger energi på något som egentligen inte är en big deal. Och på så vis för över den dåliga energin till hästen, i princip säger du till hästen "Hjälp, här är något vi ska akta oss för.".
Oftast är det inte så konstigt att hästen då rycker till och också riktar sin fokus mot det farliga för att du som ledare gör det.

Idag var jag ute hos M och hjälpte till med Mökkur. Den hästen går från klarhet till klarhet, framstegen är enorma och allt bara flyter på. Dagens arbete var longering och det har M och hennes väninna arbetat med i ungefär ett år utan att lyckas, detta visste jag dock inte om. Han har alltså tidigare inte velat gå på volt utan vänt in till M.

Han var lika enkel att longera som vilken gammal häst som helst, blev väldigt förvånad när M berättade att han aldrig blivit longerad innan.

Nu är det mycket som spelar in i detta så som:
- Regelbunden tömkörning på volt men med tömförare bakom sig.
- En bättre relation mellan M och Mökkur. Efter att hon började säga ifrån på skarpen konsekvent har han blommat ut.
- Han har mognat.

Men jag är ganska övertygad om att efter som jag inte kände till problemet så gjorde jag inte longeringen till en big deal.

Nu ska jag ut och steka i solen!


Bengan o Mökkur hälsar vid ihopsläppet.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: