Imorgon.

Ska jag longera Bengan för M som har Mökkur.
Det är väldigt svårt att förklara ibland för henne hur jag menar och framför allt det här med att vara tyst och låta han tänka lite själv. Att inte driva hela tiden, inte berömma varje litet steg och att vara stilla med pisken och bara avvakta.

Bengan är känslig för min röst och det vill jag visa henne.
Och vikten av bra kommandon, att man väljer tydliga redan från början för att befästa dom i ett tidigt skede.

Även positionens vikt, längden på linan och att lära sig läsa sig häst.
Bengan har jag lärt läsa av väldigt bra tack vare allt arbete i både longeringen och tömkörningen.

För min del tycker jag longering är busenkelt men uppenbarligen är det en liten konst.

Position, lagom med drivning, att veta när man ska använda pisken etc.

Jag har en fast position men tillåter både mig själv & Bengan att förflytta oss. Han är en sån som i galoppen förflyttar sig en del, det är helt enkelt jobbigt och om jag då bestämt försöker hålla en fast position byter han galopp.

Jag är generös med beröm när det förtjänas men snål med tillrätta visningar. Blir det fel bryter vi av och försöker igen. Att ständigt berömma ger dock inte särskilt mycket, man sliter ut ordet 'bra' helt enkelt. Bättre att i så fall berömma när han verkligen gjort eller tänkt rätt för att han verkligen ska förstå att EXAKT såhär ska jag göra.

Detsamma gäller piskens funktion. Precis som i ridningen ökar man trycket med skänkeln, man börjar lätt och gradvis ökar man. Jag börjar med lågt tonfall för det är en känslig häst jag vill ha, lyssnar han inte ökar jag två gånger sen åker pisken fram. Och lika så med pisken har tre grader - vifta, snärta i luften och dutt på rumpan. Brukar räcka med att bara vifta lite.

Det är egentligen en del att tänka på men bara man tar det i sakta mak är det busenkelt.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: